Jag är en nollåtta.

Eller rättar sagt jag var en – tills för sju år sedan.

Då flyttade jag och min familj från Stockholm till Karlshamn.

Hur jag kunde göra det förstod inte mina inrotade vänner i huvudstaden. Det skulle bara innebära arbetslöshet och betydligt mindre utbud av det mesta. En tråkig håla helt enkelt.

Jag såg något helt annat. Jag såg möjligheten att låta mina barn växa upp i småstadens trygga och rofyllda värld, i stället för i storstadens stress och anonymitet. Jag såg närheten till arbete, förskola, skola, idrottsanläggningar, kulturaktiviteter och en småstadshandel med butikerna in på knutarna.

Jag såg hur jag kunde spara in två timmar om dagen på att slippa köa i trafiken, köa på tunnelbanan, köa i affären och köa överallt annanstans som tillhör storstadens självklarhet. Tänk, två timmars kvalitetstid med familjen i stället för att svära i en bilkö som ringlar fram i snigelfart.

Nej, att flytta till Karlshamn gjorde vår vardag så mycket enklare, bekvämare, trevligare – och lyckligare. Det här är ingen håla, utan i allra högsta grad en levande stad, under utveckling.

Kanske är det just mitt utifrån-perspektiv som gör att jag uppskattar det som många tycker är självklart. Ta Väggabadet som exempel. Med simbassänger inne och ute, godkänd tävlingsarena med läktare med mera är det en helt fantastisk anläggning som inte finns på så många andra ställen i Sverige. Och nu dessutom med ett kallbadhus på plats, suveränt!

Kommunalt vatten och avlopp i skärgården, med toaletter och andra bekvämligheter, som sköts på ett fantastiskt sätt tycker säkert båtfolket i Karlshamn är en självklarhet. I Stockholms skärgård hittar man inte den servicen.

Själva stadskärnan är också ett underbart kapitel, med närheten till affärerna, trevliga restauranger och caféer.

Om jag någon gång längtar tillbaka till Stockholm frågar sig kanske någon? Jag har vänner och släkt där, så självklart åker jag dit ibland. Men hemlängtan? Nä, den känner jag aldrig.

Karlshamn är mitt nya hem!

 

Cissi Dahl
Projektledare Gilla Karlshamn

 

Krönika i Commersen 15/12 2015